Neeeeej! Märta skriker och jag kör, lyder den där navigatorn blint och nu kör jag säkert bakvägen till golfbanan. Rösten styr mig och nu kör jag rakt över en flodbädd, ingen bro, bara rakt ner och plask plask, rakt upp. Märta hade absolut vänt, men inte jag, är van att lyda rösten....

Alltnog, när vi åkte hem var vi väldigt nöjda, vi tyckte att allt var bra! Flickan i receptionen som säger när vi spelat klart och bara passerade henne, "Marta, vad tyckte du om banan?" Va! Kom hon ihåg våra namn? Hon har just fått en svensk chef, Martin Brännström. Kan det vara han som instruerat eller är hon så där välkomnade och trevlig?

Banan är kanonfin, riktigt grönt gräs, vacker med harmoniskt utlagda fairways. Smal, inget för slicejockar, inget för långtslående som slår snett ibland, då blir det leta leta, dropp dropp, skallerormar och skorpioner. Vi betalade 40 euro och vi kommer tillbaka!